Why so Serious?

Jag älskar dom. Folk som visar tecken på med mänsklighet och hjälper mig tro på folk. Idag var det en familj som glömde en plastpåse fylld med grejjer på busshållplatsen, och innan jag han lägga märke till det (inne i min egen värld som jag var) så kom det fram en snubbe i 40-års åldern och frågade om det var min påse. Jag tittade bara chockerat och sa nej, och direkt kikade han då ner i påsen (eftersom det inte fanns någon annan i närheten) och hittade ett brev där. Han ringde Eniro på stört och sökte telefon nummer till namnet som stod på brevet. Varför finns det inte fler som honom?

Jag är sjukt jävla trött idag för övrigt. Har haft det så sjuuukt segt och lugnt idag på jobbet. Jag och Jocke har flummat satan och mest bara lekt, lätt värt, för nu har jag semester. För trött för att orka göra något, men Cattis försöker tjöta ut mig till Victor i Brottby. Åker jag dit kommer jag troligtvis inte hem, kommer jag inte hem kommer jag vara sönderstressad imårn när jag ska till intervjun. Så vi får se hur kvällen slutar. Ni lär få höra mer om det snart iaf.

Anne är förövrigt jättestolt över mig idag :) Jag är lite nöjd jag själv, och jag börjar känna av lite vad hon försökt berätta för mig så länge, jag har mognat.